Ledaren

Fokusera på hållbarhetsarbetet, inte på rapporteringen

Många företag har det kämpigt just nu. Bara i januari i år gick 1110 företag i konkurs, enligt Tillväxtanalys som är statistikansvarig myndighet för den officiella statistiken om konkurser. Det är en ökning med 57 procent jämfört med januari 2023 och det högsta antalet konkurser i januari månad sedan 1997. Hur tufft det är att leda en styrelse i en verksamhet som inte kan betala sina skulder fick vi höra under Styrelseakademiens webbinarium om obestånd i januari. För er som inte hade möjlighet att delta rekommenderar jag artikeln på sidan XX. Uppmaningen att som styrelseledamot noggrant sätta sig in i siffrorna kan inte nog understrykas. Även de avslutande råden under webbinariet till styrelser för företag på obestånd förtjänar att lyftas fram här på ledarplats:

Ta hjälp av en utomstående aktör så snabbt som möjligt.

Ta ert ansvar ända in i kaklet.

Se till att ha en ansvarsförsäkring.

Nyligen kom lagrådsremissen om hållbarhetsrapportering. Förslaget innehåller flera nyheter och syftar till att genomföra EU-direktivet CSRD (Corporate Sustainability Reporting Directive) på ett sätt som är tillämpbart i Sverige. Regeringen föreslår höjda gränsvärden och dessutom att tidpunkten för den första rapporteringen skjuts fram sex månader till 1 juli 2024. Avsikten är att undvika en bakåtverkande lagstiftning och ge företagen mer tid att förbereda sig.
En transparent och tillförlitlig rapportering är nödvändig för att stimulera hållbara investeringar och driva en hållbar utveckling. Däremot är det mycket olyckligt om kostnaderna för rapportering riskerar att ta tid från det verkliga hållbarhetsjobbet. Styrelsen och vd har ett viktigt jobb att göra rätt prioriteringar och fokusera på hållbarhetsarbetet inte rapporteringen. Låt inte vd delegera ansvaret för hållbarhetsarbetet!

CSRD kommer att påverka styrelsearbetet högst betydligt eftersom detta direktiv stipulerar att det är styrelsen som ska ansvara för bolagets hållbarhetsarbete. Det kan kännas som en övermäktig uppgift, men den som läser intervjun med Vattenfalls hållbarhetschef Annika Ramsköld, på sidan XX kommer att bli lugnad. För, som Annika säger, det handlar om att visa ledarskap och integrera hållbarhet i verksamheten för att framtidssäkra bolaget, inte att gå ner sig i ett träsk av data.

Svante Axelsson, generalsekreterare för Fossilfritt Sverige, som startades på initiativ av regeringen 2015 inför FN:s klimatmöte i Paris, är även han intervjuad i detta nummer. Det är glädjande att läsa att han, rent generellt, ger svenska styrelser ett gott betyg vad gäller klimatarbetet. Han menar att företagens gröna satsningar är en spegling av styrelsens vilja och ambitioner. Men han tycker också att politiker måste visa ledarskap och agera långsiktigt så att näringsliv och samhälle kan kroka arm i det kommande arbetet. Jag kan bara instämma.

De geopolitiska händelserna tar allt större i våra liv, både som styrelsearbetare och privatpersoner. Sedan jag skrev min förra ledare har omvärlden förändrats på många sätt: Sverige har välkomnats som Natomedlem även av Ungern, den ryska oppositionsledaren Aleksej Navalnyj har dött i fångenskap, Donald Trump har spridit oro och förstämning med sitt hot om att USA under hans eventuella ledning inte tänker garantera ovillkorligt stöd till alla Natomedlemmar, tonen mellan USA och Kina hårdnar allt mer, cyberangreppen på svenska företag och myndigheter blir allt aggressivare, konflikten mellan Israel och Hamas ser ut att pågå under lång tid. AI fortsätter att utvecklas i en rasande takt och ännu ingen fred i sikte i Ukraina. Aldrig har väl omvärldsbevakning varit en så viktig del av styrelsearbetet som nu.

Jag kan för övrigt berätta att Styrelseakademien är aktiva i att tillsammans med vår paraplyorganisation i Bryssel, ecoDa, utforma ett manifest inför den nya EU-kommissionens tillträde. Några smakprov ur manifestet kan jag bjuda på här: minska styrelsernas administrativa bördor, ta en paus i alla regleringar så att dessa också hinner implementeras och börja förenkla, samt en överenskommelse om att styrelseledamöter inte kan vara experter på allt. Det låter väl rimligt, eller hur?